Omoget och förbannad!

 

Jahapp... jag är kvar i cyberrymden men denna vecka ganska inaktiv med inlägg. Hm... mycket att göra? Nopp... DET är inte mer än vanligt på kvällarna. Långa vovvepromenader med muskelkrävande snöpuls, totalt genomsvettig och vrålhungrig efteråt. I vissa möten på våra promenader har jag fått styra upp vovvarna med militärisk diciplin... det har gått förvånandevärt himla skitbra... förutom i torsdags. *muttrar*

 

Vi var ute och gick på "vår" raksträcka... parallellt med den finns en väg som markägaren gjort iordning för de som rider. Detta för att den vägen vi går på blir så förstörd av hästarna. Dessa vägar plogas inte utan där handlar det om att gå upp ett spår.

I torsdags märkte jag att en kvinna kom ridandes på vägen man INTE ska rida på... hon kom bakom oss och på ett ställe kunde jag gå åt sidan med vovvarna så hon kunde komma förbi. Det är INTE brett vill jag lova... Jag fortsatte när hon passerat och rätt var det är så vänder kvinnan hästen och kommer oss till mötes... Nu hade jag ingen möjlighet att kunna pulsa ut i den djupa snön och låta henne passera... men hon kunde gjort detta med hästen. Den har liksom aningen starkare och längre ben än jag.

Jag styrde upp vovvarna och de gick exemplariskt fint bredvid mig på vänster sida... kvinnan kom med hästen och nu handlade om ca 50 cm mellan mig och hästen... SnyggÅke ansåg helt plötsligt att detta var en fara för hans matte... och tog ett eget beslut... INTE OKÄJ... det är det inte. Han var satt under kommando och ska då INTE ta egna beslut. Han påbörjade ett utfall... jag kunde avbryta, men hästen blev skrämd... Jag bad om ursäkt, men det räckte inte för kvinnan som började tjafsa om att man ska ha koll på sina hundar. Nu såg jag röda elefanter stutsa fram ur mitt innersta och svarade henne ganska högt och oerhört omoget... "OCH DU DITT ARSEL KANSKE SKA RIDA DÄR MAN FÅR RIDA OCH INTE UTSÄTTA ANDRA FÖR FARA".

Jisses... jag sa ARSEL... det är inget ord jag brukar vräka ur mig. Äm... kan tänka det... det KAN jag... men att säga ordet... det är en annan sak... Nu sa jag det och det är INGET jag är stolt över. Kvinnan på hästen...hon tog inte fighten utan satte av med hästen.

Jag brukar inte bete mig så, men det finns en gräns för vad jag klarar av att ta. Nu ska jag träna dessa vovvar att känna sig säkra med hästar och INTE tro att det är farliga grejer.

 

 

 

I onsdags... hade vi friluftsdag på skolan jag jobbar på. En av aktiviteterna man kunde välja var hundpromenad. Den valde jag. Jag valde dock att inte ta med både Snyggingen och Bönan, utan liten Böna flick bli med och Snyggingen fick en lugn stund i hemmets varma vrå.

Dagen var fantastisk. Bönan höll sig vid min sida och brydde sig inte det minsta om de andra vovvarna, vare sig det var tikar eller hanar. Många av dem som var med på promenaden ändrade sin uppfattning om dobermann... "Så lugn och vänlig hon är"... Japp... så är de... dobermann... lugna och vänliga. Det är av eller på. När de jobbar, då är det FULL FART och det med själ, hjärta och alla muskler.

 

 

Nu go´vänner... fortsätter vi förmiddagens roligheter.

 

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.