Förkylningen har oss i sitt fasta grepp med allt vad det innebär. Det är inte lätt att måla på sig när ögon och näsa rinner och nysningarna avlöser varandra. Men skam den som ger sig. Nu sitter mascaran och läppstiftet där det ska och jag är redo att åka och handla mat. Kylskåpet gapar tomt då vi inte orkat åka tidigare. Nu måste det fyllas på för vi har varken mjölk eller frukt hemma... illa.
Liten Böna får fortfarande ha på sig kroppsstrumpan då hon har förmåga att försöka slicka på såret. På måndag ska stygnet bort och det fixar vi själva... men... hon får nog fortsätta med beklädnaden ett tag till. I alla fall tills lite mer päls vuxit ut så hon inte kommer åt ärret och irriterar med sitt slickande. Kan tillägga att hon INTE är glad när kroppsstrupman åker på, men det går i ärlighetens namn inte att passa henne hela tiden och att sätta på henne en tratt... jisses... Om blickar kunde döda. Det är höjden av förnedring... då är nog strumpan bättre. Den är ju i alla fall värmande och frusen är hon allt, liten Böna.
Nu go´vänner... är det dags att fylla på kylskåpet.
Må gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...