"Långnäbbad" dobermann

 

 

Nu är hon hemma igen... vår lilla bruna Böna. När vi kom till mina föräldrar, där hon levt konvalescent sedan i måndags, uuuuuulade hon så det hördes i hela kvarteret. Den lilla svanskotten gick som på en propeller och hon satte öronen i "finläge". Kan man få ett bättre välkomnande!

 

Vi invigde altanen för detta år med hemmagjorda semlor samtidigt som solen värmde. Bönan intog solstrimman på golvet och Snyggingen drog sig mot skuggan. Ordningen återställd.

 

 

 

Hemma... fick vovvarna duscha av sig och ligger nu i djup sömn i rena bäddar, mätta och doftar lavendel. Det var knappt att de brydde sig när sonen äntrade modershuset för att äta middag.

 

 

Såret har läkt jättefint och pälsen har börjat växa ut. Om några veckor kommer det inte synas alls. Tänk vad en liten finne/hårsäck kan ställa till det. Inkapslad och retsam. Bönan slickade och slickade... och "långnäbbad" som dobermann är så kom hon åt att slicka på bringan. Det inkapslade växte och blev till sist en kula med diameter på nästan 2,5 cm. Nu är den borta.

 

Nu go´vänner... ska naglarna målas och jag ska inta soffläge.

Må gott