Ett nedslag i juli 1988 - 1998 - 2008 - 2018

Tiden går fort... jättefort och jag hänger inte med.

Har suttit och tittat på bilder som vi har ligger i datorn...Några bilder är scannade från  negativ, medan andra bilder är nyare och fotograferade digitalt.

Det har hänt så himla mycket i  mitt liv, saker som är glada och saker som är mindre glada... Saker som fyller mitt hjärta med värme och saker som sitter som en tagg i själ och hjärta och som jag inte orkar tänka på... Precis så som alla liv är... upp och ned... glädje och sorg... Jag försöker tänka positivt och fylla mitt liv med så mycket vackert och fint jag kan... Skratta så ofta jag kan och gråta när det behövs. En sak är dock väldigt viktigt... Skrattet ska vara betydligt mer än gråten.

1988 - Jag i egen hög (162 cm i strumplästen) person. 

1998 - Sonen och hans kusin.

2008 - Åke, Tanya och Åkes mamma Tina.

2018 - Bill (i skrivandets stund).

Just nu har vi 26 grader i skuggan och de fyrbenta tycker det är jobbigt att vara ute och göra toalett. De ligger mest och sover och jag förstår dem.

Ska fortsätta kolla gamla bilder... Jag har en diger hög att gå igenom.

Må gott