Ingen normal Tant

Just nu skolkar jag från skrivandet... eller, jag tar en behövlig rast. Haft mycket på jobbet och känner hur klumpen i magen börjar växa... ska jag hinna bli klar eller inte med detta självplågeri. På tisdag (29/5 kl. 24.00) ska uppsatsen skickas in och två veckor senare ska jag gå upp med den för opponerning. SEDAN... är jag med i matchen igen. Tillbaka till ett normalare liv... eller... vad är normalt? VEM har bestämt vad ett normalt liv är?

I morse uppdagades det att TantSimone INTE är en normal katt-tant, för normala tanter av den sorten JAGAR småkryp. INTE TantSimone.

I vårt badrum som förövrigt är min sorg... husets FUL-rum och ett rum att må illa över går man inte gärna in. När man kliver in i vårt badrum... är det som att kliva in i en aprikos med dragning åt hudfärg - PLASTPÅSE. Jag kan för mitt liv inte begripa HUR i attan man kan välja en sådan färg på PLASTVÄGGAR OCH GOLV i ett badrum. Golvet har även små mörkare streck som PÅ SANT, påminner om hudbristningar... När jag duschar smälter jag liksom in i väggen. Detta måste vi ta tag i, dock inte nu.

I morse ville jag ännu hellre stanna utanför, för framför badkaret, som förövrig är JÄTTEREPIGT... satt en monsterspindel. Jag HATAR spindlar som är inne i hus.

Jag stängde dörren till badrummet, fräste runt i huset och letade efter någon katt-tant och hittade TantSimone, liggande i djupaste sömn. Rev med mig Tanten och gick in i badrummet. Nu är jag säker på att spindeln, modell SKITSTOR, stod på bakbenen och fräste åt mig. Jag släppte ner TantSimone och talade om för henne att hon skulle göra sitt jobb... VAD tror Ni Tanten gör... Hon böjer sig ner och nosar på MONSTRET, vänder alla fyra tassar samtidigt i luften och rusar ut. 1-0 till spindeln. Men jag ska banne mig ta den... matchen är inte klar än.

Nu återgår jag till "skrivarträsket".

Må gott