Sista dagarna innan julledigheten var långa och mycket beror på mörkret. Jamen va... huuuur svart är det inte ute just nu och det är nästan dygnet runt. Det är jättesvart.
Jag erkänner... jag är himla mycket mörkrädd och vågar nästan inte gå ut med hundarna i mörkret. Har fått frågan hur det kommer sig. Där lallar jag med två stora dobermann och är skiträdd. Det är vakt- och skyddvovvar jag går med och som skulle gå i döden för att skydda mig. Det är inte det som det hela handlar om. Jag är rädd för själva mörkret och det för jag över på hundarna som då "går in i vakt" under hela promenaden. De får jobba häcken av sig för att kolla allt runt om sin döskraja matte. Illa... jajamän. Därför ser jag fram emot snö. Även om det är sena kvällen och himlen är svart, lyser snön upp så mycket att jag inte är rädd.
Just nu känns det som om jag är i fas. DET oroar mig. Jag brukar aldrig vara i fas vid den här tiden på året. Brukar alltid ligga efter och stressa in i det sista. Nu är alla klappar inslagna, mycket av maten införskaffad, granen står i sitt nät där ute och väntar på att få komma in och chokladkolan gjord. Idag ska sillen läggas in och lista på det vi missat handla ska skrivas.
Nu go´vänner är det melodikrysset som står på tur.
Må gott
Kan du tänka att jag också är i fas, det har aldrig hänt tidigare! Kan det bero på att man sänkt - omedvetet - ambitionsnivån? Så är det nog.
SvaraRaderaJa, det är väldigt mörkt nu men jag vill inte ha snöstorm och 20 grader kallt för lagom väder finns väl inte ...?
Ha det fint!
Kramar Eva
Det får gärna snöa stilla fina stora flingor på natten och plogbilarna har fixat vägarna till morgonen.
RaderaHa även Du en fin "ifasstund".
*KRAMAR om`na*