En estetisk njutning

Idag behövde vi en dos av Paradiset...så vi packade in flickorna i bilen och åkte till stranden... ställde oss på bryggan för att njuta... 

Vattnet har stigit så mycket att vi nu utan problem (annat än dem vi själva ställer till med) kan lägga i båten.

Ett år lade vi i båten fyra ggr... Det är liksom himla lätt att glömma bottenpluggen... och andra viktiga saker... typ fästa motorn och så.

Vi satte långkoppel på flickorna och tog en vända på grusvägen... Solen bröt igenom och det värmde både själ och hjärta.

 

Om man aldrig sett två (eller fler) dobermann springa och sträcka ut... är det svårt att förstå vad jag menar när jag säger att det är en estetisk njutning. De är tysta (för det mesta) och det enda man hör är "dundret" av tassarna som slår i marken och andetagen. En välmusklad dobermann är en fröjd för ögat... 

 

Nu har liten Bill - 13 kg kärlek kommit och ska spendera natten med oss.

Så... må gott och ha en finfin lördag... det ska jag.