Julia är en dobermann med allt vad det innebär

I morse signalerade Julia vid 05.30 att hon behövde ut och göra toalett. T som uppenbarligen är mer lättväckt än jag (som sov djupt) steg upp, klädde på sig och tog Julia för att gå ut.

Han öppnar vår ytterdörr och här börjar Julia att "moffla". Hon morrar inte, skäller inte utan "mofflar" och markerar tydligt att något inte är som det ska.

T tänder belysningen i trappuppgången och ser då en halv-trappa ner att det ligger en man med packning där. Tydligen var dörren till trappuppgången öppen i natt och han har hittat en varm plats att få sin nattvila på.

Mannen bad om ursäkt, tog sina saker och gick. Det gör ont i mitt hjärta att vi i vårt land ska ha uteliggare. Män och kvinnor som inte har en egen bostad utan måste sova i trappuppgångar. T fann sig inte utan lät mannen gå utan varmt kaffe och en smörgås. 

Vi är dock förvånade över att Julia markerade så tydligt. Hon har aldrig gjort det tidigare och då är hon 4,5 år och vi har trott att hon "har en brist" och inte har driften som en dobermann är avlad för, skydd och vakt. Julia är snäll, genuint och innerligt snäll men hon är också en dobermann med allt vad det innebär och det visade hon i morse.

Idag har det snöat... stora flingor har gjort världen mjukare och ljusare och T tog Julia på en lång promenad medan jag var kvar hemma och fixar lite. Vi har fått mejl från jobbet om en önskan att så många som möjligt ska jobba hemma, så arbetsplatsen i matsalen ska iordningställas. Måste dock in en sväng till jobbet efter lunch i morgon och hämta saker som jag behöver. Sedan får vi se hur länge jag kan sitta hemma och jobba. Arbetsställningen är ju inte den bästa och det kan bli så att jag ändå sitter på jobbet där jag har bra bord och stol. Har ju eget rum på jobbet så jag behöver inte träffa andra i onödan.

Så mötte T och Julia, Bowie och hans människor. Bowie är en stilig brun dobermannpojke som Julia tidigare fått se på håll. Nu fick de springa lite och Bowie fick veta att vissa saker får inte dobermannpojkar göra utan att dobermannflickor säger ifrån.

Nu ligger Julia i sin bädd i köket och håller på att somna. Nytvättad, fått springa med en "samma-lika-fast-kille-och-brun", ätit och varm. Kan det bli bättre för en liten dobermannflicka.

 

Själv ska jag sätta mig och googla runt efter en ny brödrost. Den gamla tog slut idag. Den höll i 30 år men idag slog det gnistor ur den. Det brukar vara en säker indikation på att det inte är som det ska.

Må gott

I´ll be back.