Ozzy - mystisk, tyst, stor, ståtlig och innerligt snäll

Idag har vi träffat Ozzy och en av hans människor. Ozzys människor var de som hjälpte T när han hoppade i Svartån efter Savannah som gjorde ett dyk ner i ån för ett par somrar sedan.

Ozzy är en stilig mogen kille på snart (i februari) sex år och han är en blandras av Sebirian husky och Alaskan malamute och jag kan inte låta bli att bli varm i hjärtat när jag ser honom. Han är som en vacker dröm...lite mystisk, tyst, stor, ståtlig och innerligt snäll. Han lät Julia få komma undan med mycket, men han sade ifrån och det redigt när hon gick över gränsen som han hade. Julia backade och blev lite mer försiktig mot honom, fast det glömde hon snart. Så himla typiskt Julia. 

Ozzy människa sa att "Ozzy är inte lätt att få igång" och Julia fick jobba bra för att få honom att springa, men när han sprang... då var det svårt för vår dobermannflicka att hänga med. Jisses vilken kraft.

När Ozzy tröttnade, satte han sig ner och visade tydligt att han var klar... Inget Julia brydde sig om och fick igång honom ett varv till.

"Han är nog den lataste draghund jag vet", sa Ozzys människa. 

 

Nu ligger Julia och sover i sin bädd, T är och tvättar sin bil och jag funderar på att krypa ner bredvid Julia.

Må gott

I´ll be back.