När jag tystnar... och första valpen är kommen

 

 

 

I morse vaknade vi i en sagovärld... Paradiset var inbäddat i en mjuk dimma som gjorde att vi var helt försvunna från omvärlden. Vi kunde höra på håll hur någon snickrade, det var allt. När solen försiktigt letade sig genom det mjuka, vita, svepande... då var det som om mitt hjärta ville gå sönder. Jag blev ödmjuk inför det vackra och kunde nästan inte prata... DET är stort... när jag blir tyst.

 



Dagen har varit helt underbar... Strålande sol och nästan vindstilla.
Pratade nyss med Bönans "på-riktigt-matte" och NU är det igång... första valpingen kom för ca en timme sedan. En brun bumling. En fin kväll att få valpingar.

Må gott