När döden drabbar...

 

 

Det ofattbara har hänt och vi är fortfarande i chock.

 

I måndags när jag kom hem på lunchen för att rasta vovvar hade jag två glada vovvar... dock lite trötta av värmen men glada som mötte mig.

I måndags när vi kom hem från jobbet ville inte Snyggingen gå ur sin bädd. Han låg och rörde lite på svansen för att visa att han ändå var glad.

På kvällen tempade vi honom och han hade hög feber och var aningen stel i ryggen... Han fick en dusch för att svalka... men ville bara lägga sig.

 

På tisdagmorgon när vi vaknade ville han inte gå upp... och T som hade helvetestango i huvudet av migrän stannade hemma från jobbet.

Jag ringde veterinären och som jag beskrev Snyggingens tillstånd... trodde vi det kunde vara borrelia och fick en akuttid kl. 16.30... men om vovven blev sämre skulle vi snabbt som attan åka in tidigare.

SnyggÅkes temp hade gått ner under dagen men han var fortfarande låg och vi valde att åka in.

 

 

 

 

 

Vi fick träffa en fantastisk veterinär som själv haft dobermann och som kunde rasen. Han tyckte SnyggÅke var i suveränt skick... välmusklad, bra kondition, blank i pälsen och en härlig personlighet.

 



Det togs röntgen på ryggen, då Snyggingen var stel och smärtade... och blodprovet och efter ett tag fick vi komma in på rummet och kika på röntgenplåtarna.

Åke hade pålagringar och fyra kotor hade vuxit ihop...och alla andra kotor höll på att växa ihop med rakbladsvassa kanter... Jag frågade om det gick att ge smärtstillande... "Jodå...det går men han klarar inte det för pålagringarn är inte det värsta" svarade veterinären. "Hans lever har skyhöga värden och håller på att ge upp".

Vi blev alldeles kalla i våra själar och T frågade "varför"?

"Antingen har han en tumör eller en ful infektion som kan jämställas med hepatit". Inget av det är ärftligt utan olyckligt.

En tumör i levern går inte att fixa... infektionen i den grad skulle ta minst... MINST sex månader att få ordning på och han skulle ha fruktansvärda smärtor i ryggen då hans lever inte orkar med smärtstillande...

 

Vi fick ett andra utlåtande av chefsveterinär Leif, som inte är den som släpper hoppet om livet i första stund utan kämpar in i det sista... och han sa samma sak...

Vi frågade veterinärerna "OM det var Er hund... vad skulle Du göra"?

"Du vet svaret"....

T och jag tittade på varandra och tårarna rann... på 20 minuter hade vi bestämt oss... Att ha ett djur kräver ett oerhört ansvar... ansvar att aldrig låta det lida...

 



 

 

 

  

 

Den 14 augusti skulle han fylla 7 år...

 

Tisdagen den 27 maj 2014 kl. 18.00 somnade Åke - Sutherland´s for your pleasure - Snyggingen - in.

 

Han somnade vacker, välmusklad, högblank, med nyklippta klor, mätt och omgiven av kärlek i min famn... Han somnade värdigt och utan smärta... saknade och aldrig glömd.