Grader i helvetet...

 

Förra veckan var jag in till ortens sjukhus och gjorde en mammografiröntgen... Inget jag ser fram emot, men anser ALLA kvinnor ska göra.

Kvinnan som röntgade mig puffade rätt brösten i själva maskineriet och sa till mig att... "stå still"... jisses... HUR I HELA FRIDEN SKA JAG KUNNA RÖRA MIG... men som sagt... jag stod still och höll andan.

Allt var över på fem minuter och jag åkte tillbaka till jobbet.

Sex dagar senare (i måndags) dimper det ner ett brev i vårt hus... De ville ha tillbaka mig för ytterligare en mammografi och eventuellt ultraljud också redan på torsdagen.... Det är nu det börjar... Helvetet... Jag brukar tänka lösningsfokuserat och försöker aldrig ta ut någon sorg i förskott... men... detta kunde jag inte hantera. "Det finns grader i helvetet" och jag lovar... jag var där och snurrade. Gick in i helvetesträsket och planerade min begravning... Just nu har jag valt ut så mycket fin musik att gästerna får snällt sitta och lyssna i lite över tre timmar på MIN musik. Efter akten kommer kokt korv med bröd och champagne att serveras... DET gillar jag. Jag vill inte grävas ner... är så hut in i vassen mörkrädd, så varför ska jag ligga i mörker... nähädå... Sprid min aska runt paradiset så kan jag ligga där och skvalpa ihop med farfar. Det kan nog bli kul.

Såååååååååååååå... idag åkte jag tillbaka till vårt sjukhus... gjorde ytterligare en mammografi... Det räckte inte... fick göra ultraljud också... och läkaren, Cecilia tittar efter att ha stirrat på skärmen en HIMLA lång tid... på mig och säger... "Nu ska Du få veta vad det är Du har". JAG DOG... graden av helvete steg skyhögt och jag kunde inte tänka klart... "Du har cystor i Ditt högra bröst... cystor med lite vatten i".

"Vad händer nu" frågade jag... Inget sade Cecilia... det är fullt normalt och INGET att oroa sig för. Det är nu alla fördämninar brister... jag STORGRÅTER. Det går inte att stoppa... Jag har INTE cancer i något av mina bröst. De får hänga med ett tag till.





 

 

 

Så... idag firar vi Lucia, ljuset och livet. Tårarna har slutat rinna och klumpen i magen är borta. Jag tog ut en sorg i förskott. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen.

 

Må gott... DET gör jag.