Hundar lever i nuet... men de kan sörja.

 

 

 

Det känns nästan som ett svek att inte skriva om Snyggingen i bloggen... Jag startade den första bloggen "Åke och hans värld" när vi fick hem honom som valp... Bytte till den här bloggen när vi flyttade till huset då jag insåg att jag har mer att skriva om än hundträning.

 

Igår funderade jag på att lägga ner bloggen... Den har Snyggingens namn och är på något vis han som är den bärande faktorn... MEN... jag har bestämt mig... jag fortsätter blogga med namnet Åke och Tanterna... Åke har betytt mycket för oss... och han finns i våra hjärtan och jag kommer säker fortsätta tjata om den mest fantastiska hund som gått på denna jord... Vacker... ståtlig... stor... snäll... blank... och svår att mäta sig med.

 

Så... jag fortsätter med bloggen och kommer någon gång ibland skriva om Snyggingen... för bilder har jag på honom... Tror han var den mest fotograferade dobermannen i världen och Ni har inte sett en 1000-del av fotografierna. Jorå... Snyggingen får vara med i fortsättningen, någon gång ibland... mest för att jag ska kunna bearbeta och minnas... och för att han är värd att visas.

 

 

 

Idag for vi till Paradiset och mina föräldrar var med. Bönan var överlyckligt och T fick igång henne att rusa runt ett tag. Även faderskapet fick henne att trippa på tå för ett ben. Hon sörjer och letar efter Snyggingen, men vi ska ändå ge henne ett roligt liv. Hundar lever i nuet... men de kan sörja.

 

 



 

Så... nu fortsätter söndagen med lite att äta och någon bra film.

Må gott