Idag drog det igång... allvaret med jobbet och ösregn... Jisses vad det regnade. Det var så pelargonierna vek sig av vattnets tyngd och gräsmattan... den jättetorra gräsmattan hade stora pölar. Bönan höll sig under paraplyet när vi var ute och hon fick göra morgontoalett nr två. Den första gör hon och T innan jag ens klivit upp.
Vissa dagar blir det påtagligt att Snyggingen inte finns längre... Att han inte kommer mig till mötes eller buffar med nosen lite vänligt när han vill något... Idag var en sådan dag... som var mer påtaglig. Varför vet jag inte, men sorgen kom över mig som en klump i magen och det gjorde ont. Det sägs att den där klumpen kommer mer sällan för var dag som går... och så är det nog... men det gör förbaskat ont när den kommer, sorgen efter någon innerligt älskad och saknad.
Nu... ska jag inte grotta ner mig i saknad... Sonen kommer hem och honom har jag inte sett på över en vecka. Det blir mat och MASSOR med kramar.
Må gott
Jo, det tror jag säkert att sorgen efter Snyggingen kommer som ett överfall ibland - och det kommer den nog alltid att göra.
SvaraRaderaJag har också börjat jobba idag, det var roligt att se arbetskamraterna men inte hann jag prata med dem, hur mycket arbete som helt låg och väntade, det var inte kul men så är det ....
Ha en go kväll med sonen!
Kramar Eva
Tack snälla... och ha även Du en fin fortsatt vecka.
Radera*KRAMAR om`na*