Renoveringen i Paradiset fortsätter... Det går långsamt, men det går framåt. Det tar lite längre tid att renovera när man (läs vi) är på en ö. Har vi glömt något är det inte bara att åka och fixa... eller... jo... det kan vi ju, men det är lite mer att åka... Båt... promenera genom skogen till bilen... bil några mil och sedan samma väg tillbaka. Så, vi försöker tänka på vad vi ska ha med oss och vad vi tänkas behöva om och utifall att mot all förmodan skulle komma lite längre i renoveringen än planerat. Händer dock inte.
Igår fick vi dit sista golvliterna i storstugans allrum. De är målade med spärrgrund och tre lager färg. Förhoppningsvis håller de sig fina många år.
Vi letade fram Snyggingens water kong... ja den heter så. Som en grön bläckfisk med två hårda bollar och massa armar och flyter. Lät Bönan få nos på härligheten och vips hade vi en himla glad water bean som ansåg att water kong är fina grejor och måste springas efter.
Vår lilla Bönan gick även på djupet för att få tag i kongen... Vattenrädd... inte det minsta. Hon simmar till och med för att få tag i härligheten, något hon vägrat göra tidigare.
När Bönan och T apporterat klart i vattnet med kongen är den stora frågan... MÅSTE DEN HÄNGA PÅ TORK... kongen alltså?
Liten Böna har INGEN förståelse för det där med att sluta apportera med kongen och hänga upp tingesten på en torklina. Hon gick länge under linan och sneglade och jag var övertygad om att hon skulle hoppa upp och ta den lilla bläckfisken. Hon gjorde det inte... tröttheten kom som ett slag i huvudet och hon somnade på fläcken.
Det är då jag hör mig själv säga... "Om vi skulle ta och måla trappen". Det innebar att T började skura den flagade trappen.
När jag var liten och min farmor och farfar fortfarande regerade i Paradiset, kom vi ut en dag och de hade målat trappen... OCH hela husgrunden OCH skorstensröret OCH allt annat som råkade komma i vägen för den turkosa färgen. Då snackar vi ILLANS turkost och det med en färg som sitter som berget. Jag lovar... denna färg håller för allt och när farfar hade målat grunden turkos, så alla på fastland det. Det lyste som en fyr från Paradiset och fyr med turkost sken. Snygg färg... jajamän... MEN INTE DÄR!!!
Vi har under många år målat svart över det turkosa, men nu gick det inte mer. Det svarta låg som en kaka över den medelhavsturkosa trappen och den måste bort... den svarta färgen menar jag måste bort... inte trappen. Så... T började skura och jag skrapade... T tog över skrapandet när jag fick för mig att dammsuga. Vi insåg att vi även måste laga en bit av trappen, för när färgen försvann, tog den med sig en STOR bit av murbruket. Jorå... jäkla bra färg den där turkosa... önskar jag hade samma sort fast svart. För det är svart det ska bli... över det turkosa. Så... under ytan är jag allt rätt färgglad ändå.
Nu väntar en söndagkväll i tv:n sällskap. Trappen fortsätter vi med en annan dag.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...