Har blivit biten

 

En gnistrande 1:a advent... 13 minusgrader och strålande sol... lite snö och MASSOR av julmusik. Nu väntar vi bara på att sonen ska ringa och vi kan hämta honom för att äta middag.

 

 

 

Fredag förra veckan när jag var ute och gick med Snyggingen, blev jag biten... Riktigt illa biten. Inte av Snyggingen eller någon annan vovve, utan av en liten attans LIVSFARLIG insekt. Jorå... ett litet kryp, med döden i käftarna var det.

Snyggingen och jag gick mellan två gärden och njöt av den kommande helgen...Jag hade för tillfället inga handskar på mig och märkte att det sved lite på handen. Det började klia som på ett myggbett och vad gjorde jag... jojo... jag kliade lite. Tänkte inte så mycket på det förrän jag kom hem. Då smorde jag lite med salva för att få det att sluta klia.

På kvällen när jag duschade, märkte jag att handen var aningen svullen och skinnet såg "spänt" ut och jag klämde lite... POFF... massor av var... skitäckligt... kom det.

Nu en vecka och två dagar senare ser min hand FÖRSKRÄCKLIG ut... Jag har alsolbandage och det ser ut som om MINST EN TIGER satt en hörntand i min hand. Ont gör det också, så nog är det synd om mig. Det värsta är... jag vet INTE vad det var som bet mig.

 

 

Idag har Snyggingen fått springa och jaga boll... SOM han längtat. Det är först nu, efter operation ÄtaGranKotte som vi inte behöver ha koppelpromenader med YTTERST kort koppel längre. Det gillas av både Snygging och husse och matte.

 

 

Nu ligger han nerbäddad under en filt och sover... eller rättare sagt... "rävsover". Han kisar lite med ögonen och vipplar lite med öronen... Måste hålla lite koll på vad som händer. Är juh inte vakthund på skoj. En uppgift han tar på fullaste allvar.

 

T, gör underverk på toaletten...

 

 

Mosaiken är på plats och i morgon ska den fogas...

Må gott go´vänner... Nu ska jag jula lite.