Att jag aldrig lär mig

 

Jag har funderat...

Vissa saker lär jag mig aldrig. Några av de sakerna gör inte så mycket att jag inte lär mig. Äm... som namn på skådespelare. Ni vet... när hjärnan går på högsnurr och det INTE går att komma på vad människan heter... ni vet... han som är gift med henne... som var med i filmen... äm vad den nu heter... filmen alltså. Det finns EN skådespelare som jag ALDRIG lär mig namnet på... T har lika roligt varje gång... han... vad han nu heter... simhopparen.

 

MEN det var inte riktigt det som är problemet med att jag inte lär mig allt jag egentligen BEHÖVER lära mig... och det är EN sak jag retar mig på att jag ALDRIG kommer ihåg.

Kissa... jaja... Ni läste rätt... och jag är INTE ensam om att GLÖMMA kissa. Detta fenomen har jag tampats med sedan jag var liten (och det var juh inte så attans länge sedan).

VARFÖR lär jag mig inte att jag ska kissa INNAN jag åkter från jobbet... Nähä, där sitter jag och håller mig och jobbar in i det sista... Jag byter skor, sätta på mig jackan och promenera till bilen. Det är nu jag kommer på det... JAG GLÖMDE KISSA INNAN JAG GICK.

Jag sätter mig i bilen och åker hem... för att med bästa knipförmågan och korsade ben försöka oberört ta mig mot huset. Vid ytterdörren slår det ALDRIG fel... kisset tränger på så mycket att jag INTE kan röra mig. Jag sväljer, kniper och står still... låser upp och innan jag gått över tröskeln har jag börjat klä av mig ytterkläderna, vräker upp dörren till toaletten och drar ner byxorna... där sitter jag på toa... med halsduk och skor fortfarande på... med en jacka liggande på hallgolvet, handväskan for som en gevärskula mot storarummet och handskarna fortfarande på trappen... men jag hann... utan att "spilla en droppe"... himlars i pannkakan... det är en bedrift. När FAEN ska jag lära mig?

 

 

 

Idag efter jobbet... packade jag in vovvarna, hämtade T på hans jobb och styrde mot Paradisets kant för att låta de fyrbenta springa av sig på isen. En helt fantastisk dag, med strålande sol och gnistrande snö.

Där ute på isen ser vi flera kilometer och vovvarna kan rusa av sig allt spring i benen. Ingen levande varelse (förutom oss) så långt ögat når.

 

Nu go´vänner är det dags att lägga mig i soffan och snurra runt bland tv-kanalerna.

Må som gott.