En njutning för själen

Idag har jag fyndat... Perenner för halva priset... DET är vad jag kallar fynd. I fyndkorgen åkte det även med en klimatis. Jag har en klätterros som fått svampangrepp och den ska bort och ersättas med klimatisen. Det blir nog bra.

Idag träffade jag Maria. Var ute och gick min vanliga vända med Snyggingen och efter halva vägen bor Maria. Det är tur... för när vi gick sken solen som en tok och efter 2,5 kilometer var Snyggingen törstig och det började smådugga.

Där satt vi på altanen, Maria, hennes fina dotter N, Snyggingen och jag. Eller rättare sagt... Snyggingen var aningen stökig. Vandrade fram och åter... men så går det när man inte lägger STORA A utan går och håller sig.

Att sitta på Marias altan och är en njutning för själen. Samtalet hoppar och på något vis avslutas aldrig det vi påbörjar att prata om... men det gör inget för tråden tas lätt upp igen och vi lägger till nya vinklar eller anekdoter. Vi pratar om roliga saker, allvarliga saker, tunga saker, lätta saker, sorger, glädjen och om livet. Kan det bli bättre.

Regnet tilltog och Snyggingen kom till ro för regn tycker han inte om. Tiden flög iväg och vips var jag tvungen att gå... Vi (Snyggingen och jag) blev erbjudna skjuts hem, men avböjde då förhoppning ang. STORA A skulle levereras. Lånade ett paraply... och promenerade hem. Det är ganska behagligt att promenera i regn när det inte blåser och när det är varmt... Det tyckte i och för sig inte Snyggingen för han höll sig och levererade inte. Frustrerande... för när vi kom hem pep han i över en timme, innan T fick tid att gå ut med honom... först då kunde lugnet infinna sig. FAEN, måste lära vovven att bajsa på kommando.

 

 

Nu... dags att kolla vad som finns att äta.

Må gott... DET gör jag.