Mari, Ekivoka tomater och Ischiasproblem

 

Idag... kom Mari och henne lilleman. Min Mari, som jag saknat henne. Vi är just nu i olika faser i våra liv och man kan säga att vi kommit i "ofas med varandra". Min son, grann och fin, 22 år och flyttat hemifrån, hennes son, snart tre, söt som en sockerbit och ett yrväder. Våra liv består i viktiga saker och olika prioriteringar. Mari, träffar föräldragruppen... jag har sug i farmortarmen. Mari, skolar in på dagis, jag tycker sonen flyttade hemifrån för fort. Mari, har stenkoll på Pippi Långstrump och lägger sig tidigt, jag tittar på långa filmer till långt in på nätterna.

 

Men idag kom hon med lilleman och även om det var barnprat och stenkoll på vad en snart treåring hittar på, så var det lite som förr... Vädra och ventilera det mesta. Skratta och prata allvar, fika och prata mat. SOM JAG SAKNAT DETTA och idag, höll jag på att kidnappa en liten treåring, som satt under vårt bord och förde en lång monolog runt vad han anser om Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, Pippi Långstrump med andra ord.

 

 

Sedan var det det där med TOMATER.

I år, har det inte gått något vidare med tomaterna. Plantorna jag köpte i våras, var av ypperlig kvalitet, men denna förbaskade (ursäkta kraftuttrycket) konstiga sommar, har gjort att de har inte kommit igång... Små gröna rackare som inte mognar om jag inte plockar in dem. De gula bifftomaterna, möglar på grenen. Några har jag lyckats rädda, men de är sönderväxta och aningen ekivoka. Växthus... inte att tänka på. Har inget och kommer inte att skaffa något heller. Det kräver lite för mycket tid... som vi inte har.

 

 

 

 

I fredags... när jag var ute mitt femkilometersvarv med Snyggingen, kände jag att TUSINGEN vad ont det gjorde i vad man kallar Ischias. JAPP, jag vet vad det är och hur det känns. Drabbades av detta fenomen när jag väntade sonen och DEN smärtan går inte att ta miste på.

Efter halva vägen höll jag inte på att ta mig hem. Igår, ont som katten, men jag är inte den som ger mig, till Paradiset skulle vi och det med en säng.

Idag har jag i stort sett stretchat till och från hela dagen och gjort denna övning så fort jag kommit åt. Efter att jag följt instruktionerna som naprapat Fredrik Jensen från Rygg & Idrottskliniken i Lund  visar i you tube-klippet känns det aningen bättre i några minuter. Man får vara glad för det lilla.

När jag inte stretchat, har jag suttit i mina muninkläder och ojat mig över att jag inte kan vara med T i hallen och fixa. Suttit på köksmattan och gosat med Snyggingen som JUST I DAG är en hotdog. LÖPTIK i närheten, snygg som attan är förklaringen till hans pip, knöl och ännu mer pip.

 

 

Nu... dags för lite stretching och en skål med chips. Kanske inte samtidigt, men nära inpå.

Må gott... jag är snart med i matchen igen.