Klok och finurlig

Idag har vi skördat våra två äpplen. Eller rättare sagt, de hade trillat ner från trädet och vi åt upp dem... Aningen sura och det hade inte gjort något om de suttit kvar på grenen ett par dagar till och mognat i solen...äm... den som tittar fram lite då och då men mest sällan.

Vi har också tagit in en skål med tomater... som sagt... solen skiner för lite för att de ska ha en chans att mogna på kvisten... så nu ligger det några i en skål i köksfönstret och mognar till sig.

När vi kom hem från jobbet behövde Snyggingen en kul stund med bitrep och stark husse. Själv orkar jag inte ta emot 50 kg SnyggÅke när han hänger sig fast i repet. Han är så stor och stark att han välter mig. *himlar med ögonen och fluffar med lockarna*

Idag fick jag sällskap av Elsa, grannflickan. Hon har mycket att berätta när hon kommer över. Mest om lillebror som förövrigt är en storsångare i duschen.

Elsa visade också hur en sommararmbåge och ett sommarknä ser ut. Inte med de orden, men hon visade och berättade om förödelsen. DET MÅSTE gjort ONT.

Elsa... är inte rädd för Snyggingen. Hon sitter förundrat och tittar när han springer efter bitrepet, levererar och kampar med husse. Elsa frågar och kommenterar och hon har många kloka tankar. Jag undrar när man slutar vara så där klok och finurlig som små flickor och pojkar kan vara... eller är det så att man bara lägger klokheten och de obegränsade tankarna på hyllan och låter vuxna, begränsade och styrda tankar ta över.



Nu... är det dags för lite kärlek. SnyggÅke har pipit ett tag och ligger vid mina fötter och tittar på mig. Det är dags för en liten vovve att bli kliad på magen.

Må gott... Godis är jättegott.