Barbinostalgi

Att leva med en ständig längtan efter något saknat, är himla jobbigt, men idag, IDAG har jag fått njuta av att ha flocken samlad. Sonen och J, kom på lunch och stannade tills eftermiddagen mötte kvällen, typ NU. Jag har fått gosa och skämma bort och känner mig fylld av ödmjukhet inför möjligheten.

Har även haft roliga nostalgitrippar i flera dagar. Vi håller juh på att röja i förrådet och byta wellpappskartonger, som är skitäckliga till plastlådor med lock. Hittade sonens sparade barnkläder och mina Barbikläder... JISSES vad kul. Sonen kunde inte förstå att han varit så liten när han var liten och jag fick en liten fuktighet i ögonvrån.

Vad gäller Barbikläderna, kan jag minnas hur det var att klä dem fina och sätta dem i parad i hyllan. Var Kens smokin tagit vägen, DET står i stjärnorna, för den är HELT borta. Så min Ken får fortsätta sina dagar iförd endast knallgula badbrallor.

Må gott