Idag har jag fått gulla lite med sonen som varit och hjälpt oss att vända och putta i båten. Lite för kallt för att hålla på och trassla med att sätta på motorn, men det kommer så fort det är lite varmare. Jag är så himla lycklig när sonen är med, så det gör ont i hjärtetrakten. Han flyttade hemifrån för åtta månader sedan och har liksom inte tid med sin längtande väna moder, så jag får ta ALLA tillfällen som bjuds att gulla när jag träffar honom.
Idag fick jag rå om honom i 2½ timme och det ska jag njuta av resten av dagen/kvällen. Tack älskade hjärtat för hjälpen med båten.
Även Snyggingen blir lycklig i hela kroppen när den förlupne hussen är med. Det blir bus på en nivå som varken jag eller T håller på med och lika fort som sonen busar upp... lika snabbt dämpar han 49,5 kg Snygging.
Det gick undan på bryggan... Fram och tillbaka och jag vet inte vem som hade roligast. Snyggingen var så lycklig att han stutsade fram och jag var HELT övertygad om att någon skulle landa i iskallt vatten.
Nu är det dags för mig att återgå till skrivandet av uppsats. Sonen är hemme i sitt lilla bo, högt över takåsarna med en vidunderlig utsikt och jag saknar honom redan.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...