fredag 20 april 2012

"Sammalika"


Det finns saker jag som människa ALDRIG kan göra med min hund och det är att springa på lika villkor och bara vara vovve. Att låta vovvar av samma ras få springa och leka är en fröjd för ögat och tyvärr är det för vår del på tok för sällan. Visst fungerar det mad andra vovvar också, men när det gäller samma ras, så "pratar" de på samma vis och förstår varandra direkt. 
Igår när T var ute och gick med Snyggingen... träffade de på dobermannflickan Hedvig. På lång väg kände vovvarna igen varandra och lyckan var TOTAL. Två nöjda vovvar gick hem och sov gott.

 
Grizzly (halvbror på mammas sida), Bönan och SnyggÅke

 
Nu är det dags för mat... min jobbklocka har tickat ett bra tag nu och sovklockan är inte än på några timmar.

Må gott

 

4 kommentarer:

  1. Ja, jag tycker det är häftigt att se att samma raser verkligen förstår varandra. Dom pratar sitt språk, helt klart. Tänk vad mycket som ligger i generna, ett helt beteende. Väldigt häftigt :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan doktorn... så är det... ett språk ingen annan till 100% kan förstå.

      *KRAM*

      Radera
  2. Härlig bild på lyckliga hundar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och jag är lika lycklig jag varje gång Snyggingen får rusa med sina kompisar.

      Radera

Kul att Du har lust att skriva några ord...