Tunna ur Tanterna

Städat och klart... nu kan gästerna komma. Eller... jag måste pynta först, för här har det inte påskats klart riktigt än. Suttit med uppsatsen och marat runt bland resultaten och försöker få ihop det. Gäller att skriva så "ryggen är fri".



På förmiddagen fick T för sig att "NU SKA TANTERNA TUNNAS UR". Deras pälsar är himla tjocka och även om vi klippte ner TantKarin för några månader sedan, har den blivit tjock OCH lång. Sedan är det ett annat "problem"... Just nu fäller de båda så jag håller på att bli tokig. När det gäller TantKarin är det minst problem... Hon fäller en tuss och den är bara att ta upp så är det städat efter henne... men TantSimone... HON ÄR INTE ROLIG JUST NU... Vi får dammsuga två gånger om dagen och ändå är det hår överallt. Så... T skred till verket och tog in en Tant i tagen för att "tunna ur pälsen".

Först till urtunning var TantSimone. Hon var INTE glad, vilket klart syns på T;s armar. Blodvite uppstod, men T uthärdade. TantSimone hade öronen platt bakåtstrukna och var beredd på att döda... Ögonen var mördande och denna Tant var INTE att leka med. Hon daskade till med ALLA klor ute, men sade inte ett ljud...

TantKarin däremot pratade ljudligt om vad hon ansåg om läget, men höll klorna inne.

Under tiden Tanterna "tunnades ur", låg Snyggingen lågt i sin bädd... Han var väl rädd att även han skulle få sig en omgång av urtunningskammen och är man tyst och håller låg profil... DÅ FINNS MAN INTE och förhoppningsvis blir man glömd.

Han behövde dock inte vara orolig... finns inte något att tunna ur i den pälsen. En Dobermann har ingen underull och DET är bra.

Nu är det dags för mig att pynta...

Må gott