Att vara glad i magen

HÅRET ÄR LIKA ILLRÖTT SOM IGÅR... och det är fortfarande INTE snyggt. T, vågade inte ens kommentera val av röd nyans igår när han kom hem från jobbet... MEN jag VET vad han tänkte.

Igår, straxt efter lunch, väckte jag Snyggingen och smög ut på en promenad. Hur varmt och soligt som helst och vi njöt som aldrig förr. Ringde Maria som bor en liten avstickar från vår 5 km-runda och frågade om det fanns någon ledig plats på hennes soffa i solen. DET FANNS DET och där landade jag i flera timmar. Där fanns även TantKarins namne Karin. Det var enkelt att sitta i Marias trädgård, i solen och dricka hemmagjord rabarbersaft och äta en "liten bit kaka". Håller juh igen från sådant som kaffebröd, så det blev bara en liten bit. Jag tror jag skrattade i flera timmar och kände mig glad i magen resten av dagen/kvällen. Snygginen fick två "gamla utslitna basketbollar som ändå ska kastas" som han snabbt dödade. Jag trodde ALDRIG att han skulle kunna klämma en BASKETBOLL och få död på den, men det gick. På två sekunder hängde bollen som en trasa i Snyggingen gap och han sprang runt med sin trofé.

Marias man J, som förövrigt är HIMLA HUNDRÄDD... kunde verkligen lurat mig. Snyggingen stegade fram till den hundrädda och buffade på honom med den numera döda basketbollen och bjöd upp till "dobermannkamp" med död boll. J, greppade bollen och stod där och drog den åt ena hållet medan Snyggingen gjorde sig tung och drog åt andra hållet. OM J är hundrädd, då skulle det vara spännande att se hur en som INTE är hundrädd är när en dobermannkille på 50 kilo muskler vill leka med en boll.

Nu är det dags att gå och tvätta håret IGEN... Om jag ändå tagit en toning som på några tvättar är borta, skulle mitt liv inte kännas så ILLRÖTT... men nähädå, jag tog en färg som sitter BERGFAST. Vet inte riktigt hur jag tänkte.

Må gott... Jag är GLAD i magen.