Livet blev enklare

Idag pratade jag med MJ i telefonen och berättade om vår (läs T:s) möda med att knacka bort klinker, flytspackel och fix från hallgolvet.

- Varför lånar Ni inte vår borrhammare och bilar bort klinkerna, undrade hon.

- Visste inte att Ni hade någon sådan, svarade jag.

- Behöver Ni låna den? fortsatte hon.

- När kan vi komma, undrade jag.

På en timme hade vi ätit vår sena lunch och satt hos MJ och "LångeMannen" och fikade på solsidan, med utsikt över Tysslinge... HUR härligt var inte det?!?! Både gott och trevligt. Alla människor skulle ha en egen MJ... som gör livet enklare och gladare.  

Passade på att gosa med Tompa. En fantastisk kille i sina bästa år. Undrar hur mycket kärlek det kan finnas hos en vovve.

Vad som var mest häpnadsväckande var att Tompakillen stod utanför Snyggingens bur i bilen, luckan öppen och killarna, två okastrerade hanhundar kikar nyfiket på varandra, viftar på lite svansen och inte ett ljud kom från deras strupar. Bara vänliga vibbar... Lovely. Snygginen fick ändå ligga kvar i bilen när vi fikade... Öppen lucka och öppna fönster... svalt och skönt.

Självklart var "KärleksMesen" framme och visade sin bästa sida. MJ och "LångeMannen" har precis som vi, ett eget zoo, fast de har hästa också... Det får inte vi plats med hemma hos oss.

Grannarna är borta... har kollat och vi kan inte störa någon. T har börjat bila i hallen. Han är glad... och tycker att livet blev lite lättare.

Må gott