Några timmar i Paradiset

Igår fick jag nog allt jag behöver för att känna lycka. Krama på sonen, åka till Paradiset och sitta med T och njuta av middagen i solen och höra vågorna klucka.

Vi hann även fixa lite med köksrenoveringen i Paradiset. Det gå långsamt men det går framåt. Allt tar lite längre tid där ute. Mycket ska sågas för hand, då vi inte har varken el eller flådiga verktyg där ute och har vi glömt att ta med en ask med skruv eller en pensel, åker man inte hem och hämtar det glömd. Då stannar det renoveringsmomentet av tills nästa gång och vi får göra något annat moment. Igår fick två brädor bli med hem för att längssågas. Det är inget man jublar över att göra med fogsvansen, här krävs det lite bättre verktyg.

Kaprifolen, som min farfar och farmor planterade i Paradiset långt innan jag föddes och har fört en tynande och glömd tillvaro bakom ett plank i den karga jorden. Den har aldrig blommat tidigare och nu har den fullt med aprikosa doftande blomklasar. HÄSTSKIT... det är mumma för kaprifoler. I våras kastade jag lite brunnen hästskit till den lilla plantan och VIPS... lever den upp. Himlars vad hästskit den ska få framöver.

 

Snyggingen har som vanlig fullt upp när vi kommer till Paradiset. Bada, springa runt, gnaga på tjursnopp, kolla om det finns kräftor, sova, vila och äta. Viktiga saker det där.

 

Må gott...